Amningsmaffian!

Innan jag själv fick barn var amning något jag tänkte på väldigt sällan, om någonsin. Det varken störde mig eller gladde mig, precis som jag tror att det är för de allra allra flesta som inte själva har en pågående relation till amning, tillexempel ammar själv eller har en partner som gör det. Sen jag fick Sam och därigenom träffat andra med en relation till amning har jag förstått hur stark denna relation är för många, vissa bygger upp en hel identitet kring amning. Sen finns det förstås de som tar det här med amning (och sig själva) på lagom stort allvar, de som ammar bekymmerslöst, kastar in en flaskmatning då och då, börjar med smakprover när det känns bra och slutar amma när de känner för det. De människorna är kanske i majoritet, eller så finns det typ ett fåtal, jag har ingen aning, för när man börjar läsa och prata om amning så är det inte den gruppen som hörs.

Eftersom vi hade det ganska knepigt med amningen i början med sår, mjölkstockningar, dålig viktuppgång, kaseinproppar och allt vad det heter så har jag letat rätt mycket information om amning på nätet, bland annat på amningshjälpen och olika bloggar och forum om amning. Det man då kastas in i är en värld full med hjälpsamma tips och råd och massvis av outtalade regler om hur man måste göra och hur man absolut inte får göra. Man ska amma så fort barnet säger pip, absolut inte använda napp, helst amma i flera år och gud förbjude om man någon gång ger lite ersättning för att få möjlighet att ta sig ut på stan solo eller ännu värre för att man helt enkelt vill slippa ett amningstillfälle. Man ska dessutom tycka att amning och allt amningsrelaterat är sådär fantastiskt supermysigt och om man någon gång skulle tycka att det kändes lite påfrestande att vara en vandrande mjölkautomat då viskar man det endast tyst tyst till sin närmsta väninna (om alls) och skäms riktigt ordentligt för att man är en sådan dålig mamma.

Personligen tycker jag att amning stundvis är det mysigaste som finns, när vi är hemma i soffan eller i sängen och Sam ligger och mysäter med sin lilla varma kropp tätt mot min. Lika mysigt upplever jag det inte när man får stressa hem från promenaden för att man inte har lust att slita fram bröna i 20 minusgrader , när det krånglar och sonen ligger som en skrikande ostbåge i knät eller när man får punga ut med 30 spänn på en asdyr kaffe bara för att få sitta på något café i en halvtimme eller så. Till de som har stål-nipples som de kan dra fram i tid och otid och samtliga väder för att tillfredsställa en ettrigt sugande bebismun utan att blinka säger jag bara grattis, ni har förmodligen en problemfri amningsvardag och dessutom amningsmaffian på er sida! Och till amningsmaffian vill jag säga: tack för alla fina råd, ska vi ta och spänna av lite?

Ytterligare en fantastisk illustration från Christina Heitmann

Dagens hurra: solskenspromenad med familjen vid brunnsviken

Dagens prutt: jag hade inga långjalingar