torsdag 20 juni 2013

Ny bloggare!

Som Jennifer skrivit i tidigare inlägg är det alltså dags för mig att ta över föräldraledigheten, med början nu i juni och sen fram till och med mitten av januari. Sen börjar jag igen på psykologprogrammet, sjunde terminen. Men fram till dess är det jag och Sam som ska busa, gosa, och utforska världen tillsammans!

Jag tycker att det har varit superfint att kunna läsa om det jag missat varje dag när Jennifer bloggat. Det har varit tråkigt att vara borta från Sam på dagarna, och jag kan tänka mig att det är ännu tråkigare för övrig familj och vänner som inte träffar honom varje dag. Så då tänker jag att bloggen kan vara ett fint sätt att hålla lite koll på vad som händer i Sams liv! Det har också varit väldigt roligt att kunna gå tillbaka och se vad som hänt i våra liv sen Sam föddes.

Jag kommer fortsätta att framförallt blogga om vår familj och livet som pappaledig. Kanske smyger det sig in något inlägg om annat som jag tycker är intressant också, kanske om något viktigt jag läst eller nåt kul jag vill tipsa om. Jag hoppas att jag kommer uppdatera lika bra och ofta som Jennifer, hon har ju satt ribban högt!

- - -

Så till dagen som varit!

Idag har Jennifer haft sin andra dag på jobbet sen jag började vara föräldraledig. Hon började jobba vid tolv och cyklade iväg lite innan dess. Efter många hejdå-kramar lekte jag och Sam lite här hemma. Sam härjar verkligen runt nu! Kryper och klättrar på alla möbler och undersöker (läs kastar omkring) saker. Efter att ha hållit på så en stund blev han trött och jag tänkte att det var bäst att han fick sova en sväng innan lunchen.

Ibland när Sam ska sova sover han mycket längre än jag tänkt mig. Idag somnade han kanske vid 12, och sov sen ungefär en och en halv timme, nästan två, först i babysittern och sen i min famn. Jag tycker att det är lite knepigt, när han verkar sova så fint har jag inte riktigt hjärta att väcka honom, men samtidigt blir det ju knepigt med måltidsrutiner och dygnsrytm och sånt. Hur gör man egentligen? Jag vill ju att vi ska ha bra rutiner men jag vill ju också lyssna på Sams signaler.

Så det blev en eftermiddagslunch för sam, han smakade lite på laxen och potatisen han erbjöds men vägrade sen så det fick bli två rejäla ostsmörgåsar och sen grekisk yoghurt med mycket katrinplommon så det blir fart i magen (han har haft det lite trögt senaste dagarna). Sen packade vi in oss i bilen (vääldigt varm bil innan vi hade vädrat ur den) för att åka och storhandla. Vi hade slut på en hel del grejer, bland annat två av Sams favoritpålägg, så det var läge att handla. Eftersom vi ändå tänkte handla passade jag på att överraska Jennifer på jobbet! Hon visste inte att vi skulle komma och satt i lunchrummet när vi kom dit, så jag gick in och höll fram Sams ansikte framför henne. En väldigt glad och överraskad mamma blev det! Vi kramades lite med Jennifer och sen blev det till att kryssa sig fram bland horder av midsommarhandlare, jag borde kanske ha planerat in storhandlingen en annan dag egentligen.

Sen bar det raskt iväg hem, in med maten i kylen, och sen packa ner middag och gå ner till cykeln istället. Vi var inbjudna hem till Markus, Maja, och Hedvig för middag tillsammans med familjen Helgesson som är hemma i Stockholm ett tag nu på sommaren (de bor ju i Borås annars). Det blev pizza för de större av oss och fiskbullar, pastaskruvar, broccoli och fruktpuré för Sam. Väldigt mycket full rulle att försöka äta när man är fem vuxna och tre barn, men det gick ganska bra ändå! Sam röjde runt och vi fick springa till toaletten för att Sam skulle få bajsa mitt i alltihopa, tur att vi var bland likasinnade som inte rynkar på näsan åt sånt!

Sen lekte alla ungarna i vardagsrummet, det var ett väldigt sjå att hålla koll på dem men det var kul att se hur de utvecklas, hur de interagerar med varandra och oss vuxna. Jag imponerades av alla barnen fast på olika sätt, Milliecent som pratar jättemycket och kunde klappa fint både på småbarnen och på den svårklappade katten Knytte, av Hedvig som härmar ord, visar med gester, och går väldigt stadigt med lite stöd, och av Sam som rör sig runt i rummet med en väldig energi.

Men man blir trött av allt liv och all rörelse, så det var lite skönt att packa ihop sig och sätta sig på cykeln, även om det var väldigt kul att träffa alla. Sam somnade redan på cykeln så det var bara att bära upp honom och lägga honom i sängen direkt när vi kom hem. Ingen kvällsvälling blev det heller, en till missad rutin att ha dåligt samvete för! Vi får se om han sover fint inatt ändå, det har faktiskt gått ganska bra de senaste nätterna, bara två småvakningar imorse vid 04 och 05 då det räckte att jag lade en hand på honom för att han skulle somna om. Förhoppningsvis sover han fint inatt med, godnatt!


Sam hälsar på mamma på jobbet! Coolingar i keps!

 Till en början lekte alla barnen lite för sig själva...


 ...men snart blev det mer närgånget!

4 kommentarer:

  1. Kul att du tar över stafettpinnen, jag räknar med att bli en återkommande kommentator pä bloggen varken ni vill eller inte :). Jag tycker att du gör rätt som prioriterar signaler före rutiner, rutinerna kommer ju ändå ändras hela tiden eftersom behoven förändras.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, vi blir såklart bara glada av återkommande kommentarer! Tack för uppmuntran, ja alltså så fort man hittat en rutin händer det ju nåt nytt i livet så det är väl bara att lyssna på Sam som du säger.

      Radera
  2. Kul att du bloggar, så till mina 5 cent till debatten. Vad vi pratade om i en av mina sista kurser, infant mental health, så hävdade vår lärare att rutiner i betydelsen dagsschema är inget att bry sig om, framförallt när man är föräldraledig och kan ge allt fokus till sitt barn, till skillnad ifrån en förskola där det av praktikska skäl behövs en dagsrutin.

    däremot så behövs det kontinuitet och trygghet. tex att badrutinen sker på det sättet som barnet är vänt vid och tycker om. så jag tycker låt han sova, äta, leka som han behöver när det inte finns praktiska skäl att göra annat. men vi har ju chans att diskutera alla tre snart.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Schysst, då har jag bekräftelse både från andra i samma situation, och från akademisk kunskap! Kul att känna nån som faktiskt har en massa utbildning på ämnet. Jag får ju också en del men inte med samma fokus på barn som du har.

      Radera