Idag var jag i Bandhagen och lagade lunch åt en lite krasslig mamma-mormor. Gott och mysigt, även om Sam inte riktigt var med på konceptet "ta det lugnt" och röjde runt i sitt vanliga tempo!
Efter maten tog jag och Sam en promenad i regnet och kollade in alla platser från förr. Det var med en märklig blandning av sorg och glädje jag gick förbi den lilla parkeringen där de tuffaste tjuvrökte redan i femman, skolgården med utomhus-pingisbordet som varit fallfärdigt sedan länge och skogsdungen där vi som lillgamla 12-åringar
pratade om livets svåra frågor.
pratade om livets svåra frågor.
När jag tänker på Bandhagen är det av någon anledning oftast de sista åren i bäckahagens skola som gör sig påminnda. Kanske för att det var de bästa, eller helt enkelt för att det var de sista.
Men idag överväldigades jag av minnen från mellanstadiet. Ängsligheten, nyfikenheten, oförmågan att passa in och rädslan att hamna utanför. Jag minns vännerna, det ivriga bläddrandet i en hittad porrtidning, de varma mackorna och bästis-halsbanden. Allt var på liv och död och vänskap var för evigt.
Nog med nostalgi, häromdagen invigde hela familjen Silnicki cykelsäsongen! (Jag vet, vi ska införskaffa hjälmar även till vuxna familjemedlemmar!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar