Vänner!

På sista tiden har både Sam och jag och Jennifer umgåtts mycket med vänner! Det känns kul, jag har märkt att det känns lite ensamt ibland nu när jag är föräldraledig, så jag är glad att jag haft tillfälle att umgås så mycket på sista tiden! Det har gjort att jag funderat lite på det här med vänner, både för min egen del, som familj, och för Sams del.

Jennifer är ju, tycker jag, en väldigt social person, som är bra både på att lära känna folk och på att hålla kontakten med folk, i alla fall om man jämför med mig. Det är nog en bidragande orsak till att vi blev tillsammans, tur att Jennifer tog initiativ! Jag är lite långsammare på det där. Jag har inte direkt lärt känna nån av de jag pluggat med i tre år på psykologprogrammet, på jobbet har det väl gått lite bättre, men mest har jag kontakt med folk som jag känt väldigt länge. Det är i och för sig väldigt kul!

Jag skrev ju i ett tidigare inlägg om att jag fortfarande umgås med många av mina gamla rumskompisar. Häromdagen var jag, Sam, Markus och Hedvig och hälsade på Malin som vi gick på högstadiet tillsammans med (och Markus och Malin har känt varandra ännu längre). Dessutom var Sebastian hemma på ledighet från sitt jobb som soldat i Afghanistan.

Markus, Hedvig och Sam interagerar med varandra. Sebbe interagerar med katten Knytte.

Det har varit väldigt kul att träffa alla. Det känns som att det överlag går längre tid mellan gångerna man ses, ju äldre man blir. När vi var unga kunde man ju träffa sina vänner nästan varje dag. Nu kan det blir att man snarare träffas en gång i månaden eller ännu mer sällan, men ändå håller kontakten rätt bra. Och nu på sommaren har det blivit riktigt ofta med några av de närmaste, Markus och Maja och Anna och Andreas!

Det har varit väldigt kul för mig att kunna hänga mycket med Markus. Vi har ju hängt ihop rätt mycket han och jag, vi gick på högstadiet ihop, vi har jobbat ihop både på ICA och på Ung Vänster, vi gjorde lumpen på samma ställe, vi gick på samma gymnasium (två olika). Vi blev föräldrar med två månaders mellanrum. Nu är vi pappalediga samtidigt.

Markus och Sam badar!

Innan föräldraledigheten jobbade och pluggade både jag och Markus ganska intensivt, lägg till det att vara småbarnsförälder, och sammantaget blir det inte så mycket tid att ses. Nu när vi båda har kommit in i våra pappaledigheter har vi kunnat umgås lite mer spontant, det har känts väldigt skönt! Sticka och bada, äta middag tillsammans, ta en promenad. Vi har setts både med och utan Maja och Jennifer, vilket också varit roligt på olika sätt. Det är kul att vi kan umgås alla tillsammans som familjer, men också skönt ibland att ses själva. Nu i veckan var jag och Markus ju och hälsade på Malin, samtidigt som Maja och Jennifer kunde umgås själva.

Att vi ses mycket gör ju också att Sam träffar Hedvig mycket. De har ju träffats mer eller mindre regelbundet sen de föddes, och nu börjar man verkligen kunna se att de har en rätt stark relation till varandra. Hedvig känns ofta väldigt glad när hon får syn på Sam, hon ler stort, pekar mot honom och säger ofta nåt ord. Hon är duktig på att känna igen folk och det känns som att hon vet precis vem Sam är!

Sam och Hedvig klättrar på soffan hemma hos Hedvig!

När Sam var lite yngre kändes det ibland läskigt när de skulle ses och leka, Sam blev lite närgången och petade i Hedvigs ansikte utan att Hedvig kunde värja sig så bra. Nu är Sam lite försiktigare, han har nog både bättre kontroll över sin kropp och mindre intensiv nyfikenhet (däremot är det kanske lite för tidigt för att ha lärt sig att förstå att det är otäckt för andra när man kommer för nära), och Sam och Hedvig kan leka riktigt fint ihop!

Hedvig och Sam myser med mig i soffan!

Vi har ju setts i olika sammanhang, ute i parker och vid badplatser, hemma hos Hedvig på hennes ettårskalas och på en vanlig kväll. Sam och Hedvig har kunnat klättra runt tillsammans, eller bara sitta eller krypa på golvet och leka med leksaker eller duplo. De känner igen varandra, verkar trivas med att vara i närheten av varandra, men kan samtidigt leka med sitt eget. Ibland interagerar de mer, som när Hedvig matade Sam med en bit smörgås som hon själv inte verkade vilja ha. Men de verkar bekväma med varandra! Jag tycker att det är superroligt och det är säkert bra träning inför att börja på förskola nästa år.

Maja, Hedvig, Sam och Markus åker rutschkana!

Det här har fått mig att fundera mycket på hur deras vänskap kommer fortsätta. Jag känner ju ingen från när jag var så liten. Kanske är det för att vi flyttade runt lite på den tiden och att mina föräldrars vänner kanske inte bodde på samma ställe eller hade barn i samma ålder, men å andra sidan har jag inte direkt kontakt med de jag var kompis med på dagis eller lågstadiet heller. Går det att hålla kontakt med någon man känt sen man var nyfödd? Vissa kan ju det. Jag undrar vad det är som gör att man håller kontakt med vissa och växer ifrån andra?

Just nu känns det ju som att Sam och Hedvig alltid kommer vara kompisar. Våra familjer umgås ju, vi planerar att försöka åka ut till landet tillsammans senare i sommar, och dessutom har vi gemensamma vänner i familjerna. Så rimligtvis borde vi hålla kontakten och då kommer ju Sam och Hedvig fortsätta träffas. Vi bor ju nära varandra men inte riktigt på samma ställe, så de kommer gå i olika förskolor och antagligen i andra skolor. Då kommer de träffa nya vänner som de ser varje dag. Kommer de fortfarande vilja leka med varandra?

När barn blir äldre är det vanligt att de bara leker med andra barn av samma kön. Så var det när jag var liten också, och nu när jag är vuxen har jag tänkt på hur tråkigt det är! Att behöva begränsas så! Jag hoppas att Sam och Hedvig kan fortsätta vara kompisar och inte begränsas av det, men det är ju inte lätt att gå emot normer i en värld som genomsyras så av dem. Kommer de kunna vara vänner trots den enligt vissa enorma skillnaden i att de har olika saker mellan benen?

Om jag ska drömma om framtiden kommer de fortsätta hålla ihop, känna varandra utan och innan och kunna prata om allt möjligt. Vi har andra vänner som har barn, är på väg att få fler, eller kanske funderar på att skaffa. Jag drömmer om att vi ska hänga ihop allihopa, att barnen ska bli vänner så att vi får ännu ett skäl till att fortsätta ses, och att alla barnen ska springa runt och leka med varandra.

Jennifer, Sam, Maja och Hedvig badar!

Antagligen blir det väl inte så, inte med alla jag tänker på. Folk flyttar, barnen kanske inte kommer gilla varandra bara för att vi föräldrar gör det, och det är ju nåt man måste acceptera. Allt består inte och det är ju inte bra att klamra fast sig vid något för att man är van vid det. Men jag hoppas att det blir så ändå, att vi kommer vilja vara med varandra och att barnen får en naturlig relation med varandra! Jag hoppas att Sam får bra vänner och har vänner från olika håll med olika bakgrund, så många eller få som han har lust med!

Jag avslutar med lite fler bilder från saker vi gjort på sista tiden!

Jag och Hedvig badar!

Sam äter Korv Stroganoff!